Det var inte igår

Sådär ja. Undrade just hur länge vi skulle klara oss den här gången..svaret fick jag väldigt snabbt - sonen spydde i soffan. Typiskt. Är inte mycket kvar av honom från förra genomköraren han hade, så den här gången vet jag inte hur vi ska göra. Än så länge har han inga problem att äta i alla fall.

Det var det och okej

Kursen kommer passa mig perfekt! Det känns verkligen bra. Dock var jag inte så väl förberedd som jag brukar vara. Jag hade ingen koll på vilken sal vi skulle vara i, och jag hade inget block med mig. Lär inte glömma det fler gånger :)

Till nästa gång har vi en lite annorlunda uppgift. Och framförandet blir inför kamera.. Vi ska prata om en “kändis” eller ett “föremål”. Åhörarna ska med hjälp av min berättelse lista ut vem jag pratar om. Kan bli skoj!

Idag förra veckan

Retorik har alltid fascinerat mig. Jag vill gärna tro att jag har talets gåva, men det är bara att ge upp den fantasin. Jag är fruktansvärt dålig på att prata inför andra människor, särskilt mindre församlingar.

Idag förra veckan börjar mitt äventyr med Retorik. Jag ska försvara föregående mening med att säga att föreläsningarna började förra veckan, men då låg jag (bokstavligen..) över toaletten. Ja, alltså inte hela veckan..utan torsdag och fredag. Så vad vill jag ha sagt med det här inlägget? Idag möter jag retorikkonsten öga mot öga.

Hej tomtegubbar ligg i lådan, och låt mig slippa få se er!

Julen närmar sig med stormsteg, ja för idag är det faktiskt bara en vecka kvar till Julafton. Här hemma lyser tomtarna med sin frånvaro. Jag segar verkligen med att ta fram dem iår. Känner mig inte alls sugen på att låta dem ta över mina hyllor och skåp. De kan väl få ligga kvar i lådan den här julen?! Endast en tomte får plats i mitt liv och han sitter i kransen vid entrén. Han är där när jag lämnar hemmet och han finns kvar när jag kommer åter. Han har förstått sin roll, och han spelar den bra. De andra tomtarna däremot, de tittar på mig var jag än går inne i huset. De kräver också att jag pysslar om dem lite då och då (dammar av dem..) Jag vet att jag kommer tvingas ta fram tomtarna, men väntar gärna till efter helgen. Om jag får bestämma.

En del av mig

Aldrig tidigare har så många talat om för mig hur viktigt det är att INTE skämma bort. Men varför inte? Om jag inte får skämma bort mina små gullungar, vem ska jag då skämma bort? Är det inte viktigt att de känner sig varma och trygga i min famn? Är det inte viktigt att min famn är deras bo? Jag vill att de ska söka tröst hos mig och finna den. Om det är att skämma bort, så döm mig gärna.

Nu när jag har tränat färdigt för idag, tyckte sonen att vikterna blev väldigt coola rymdraketer =D

Igår shoppade jag på nätet och idag (!) kom paketet till min brevlåda.



Ett par "tossor" - Black velvet. Och en drybib (typ av halsduk). Nu väntar jag bara på att prinsessan ska vakna, så hon kan prova!