Det är inte ofta, men det händer. Imorgon ska det lagom ske igen, och ingen är mindre förvånad än jag över mina blandade känslor inför det hela. Midsommarfirande handlar i mångt och mycket om tradition. Ja, gör man inte som man brukar leder det till djup besvikelse hos en del. Jag tänker minsann inte vara orsak till något dylikt. Det är bara det att vi, min familj - som jag bildar med min man och våra barn - har inte vi också rätt att skaffa oss egna nya traditioner? Ska inte vi ha samma möjlighet som tidigare generationer att skapa traditioner? För mig är det tradition att fira jul hemma i vårt hus, och vi bjuder med glädje in hela släkten till oss. Men för oss har det blivit självklart att stanna hemma. De som vill fira jul med oss gör det, och de som inte vill eller kan låter bli. Det är annorlunda med midsommar. Här har vi ännu ingen bestämd nyskapad tradition i min "nya" familj. Än har vi inte insett att midsommar firas bäst med en picnic-korg vid Siljans strand. Traditioner kommer inte av sig själv, de måste få växa fram. Imorgon gör vi ett försök att skapa tradition. Sonen ska plocka blommor med sin farfar. Det har han gjort vid samma tidpunkt varje år sedan han firade sin första midsommar. Sen blir det lunch hos svärföräldrarna. Nytt för iår är att vi ska dansa kring midsommarstång vid en plats strax intill. Det ska bli spännande att se sonens reaktion på ett sådant firande. En annan sak som sticker ut är att det imorgon spelas landskamp i U21-EM igen. Sverige drabbar samman med Italien. Vi kommer såklart sitta bänkade. Klockan 16.00 är det avspark. Efter matchen väntar middag hos svärföräldrarna. Skulle tro att vi ser fotbollsmatchen hos dem också.

För åttonde året i rad firar vi midsommar hos mina svärföräldrar. Innebär det att det är tradition? Förmodligen. Undrar bara hur det gick till när vi bestämde oss för att det var så vi ville fira våra midsomrar? Nästa år är det dags för förändring. Nästa år ska jag ändra på traditionen. Om jag får..

Btw så är det idag sjuttiofem dagar kvar till beräknad nedkomst. SJUTTIOfem. Det är helt groteskt länge. Hur ska jag kunna vänta? Jag är extremt nyfiken på det lilla undret.