Omväxla och förnöja

Då var den veckan till ända.. Jag kan inte påstå att jag hann reflektera över att dagarna gick. Inte förrän maken började prata om hur mycket han hade jobbat den här veckan. Jobba till sent, kan inte vara så skoj alla dar. Nej förvisso inte. Men ibland kan jag längta något fruktansvärt till den där dagen när jag ska få jobba till sent. Den där dagen när någon annan (läs maken) tar tag i sagoläsning, vällingstund och nattning. Den dagen ser jag fram emot. Enormt. Inte för att jag inte gillar sagostunden på kvällen. Jag älskar sagostunden på kvällen. Men omväxling förnöjer. Som det så fint heter.

Ciao

In my mind

Jag är en sån där som funderar väldigt mycket. Särskilt nu, när dagarna till stor del spenderas med ett litet under som inte pratar än..

Vad funderar jag på? Allt. Vilka kläder ska sonen ha på sig nästa dag? När ska jag börja jobba? När ska jag hinnna städa? Ni vet, väldigt betydande och viktiga funderingar ;)

Häromdagen slog det mig, vid frukostbordet. Eller nej, det var inget som slog mig ordagrant, jag kom på en sak. Varför sitter bäst-före-datumet på kaviartuben på tubens svets? Är vi inte ganska många som "rullar" tuben? Hos mig är det i alla fall helt omöjligt att se bäst-före-datum nu. Och är det inte så att man intresserar sig som mest för bäst-före-datum efter ett tag..när tubens svets är en bra bit in i rullen??

Äh, helt oväsentligt. Men ändå något jag funderat på. Sådär ja. Nu har ni fått en kort inblick i min hjärna.

Ciao!

När ska jag vakna ur den här dvalan? Jag lever som i ett töcken. Är dessutom sämst på att äta sådant som är bra för mig. Lite sockerkaka där och lite bullar där. Jotack, det både syns och känns att det även klistrar sig fast på min kropp lite här och där. Nu är det dags att ta tag i saker och ting! Invägning idag..det får förbli hemligt. Men jag kan ju säga att målet är en bra bit bort. Ett par tårtbitar ;)

När väntan var över..

Vi hade ett datum, vi hade en tid. Ja vi visste nästan på minuten när vårt lilla barn skulle komma. Så den 31 augusti var vi på plats klockan 07.00. Jag kan inte påstå att varken jag eller maken sovit särskilt mycket natten till denna viktiga måndag.
I all hast hade jag såklart glömt alla mina papper hemma. Blodgrupp och allt vad de nu vill veta befann sig alltså hemma. Med en lätt suck gick barnmorskan och hämtade de "verktyg" hon behövde för att ta reda på min blodgrupp. Just den informationen var tydligen väldigt viktig. Jag, som är extremt nollställd vad det gäller ALLT som har med sådant där att göra, kunde bara be om ursäkt och låta mig stickas ännu en gång. Inga problem. Nu var det bara att vänta. Narkosläkare och gynekolog kom och pratade med oss. Narkosläkaren var urläcker, så det skulle nog gå bra det här.. Inte för att jag visade upp mitt snyggaste fejs riktigt..men vaddå..pigg och glad i alla fall ;)
10.30 hämtade barnmorskan oss. Jag fick dryck med obehaglig smak. Det kan med enkelhet beskrivas som det vidrigaste jag någonsin druckit, men det var bara att klunka i sig.
11.08 var vårt magiska under ute.. Familjen har berikats med en liten Mira. 3280g och 51cm.