Då var den veckan till ända.. Jag kan inte påstå att jag hann reflektera över att dagarna gick. Inte förrän maken började prata om hur mycket han hade jobbat den här veckan. Jobba till sent, kan inte vara så skoj alla dar. Nej förvisso inte. Men ibland kan jag längta något fruktansvärt till den där dagen när jag ska få jobba till sent. Den där dagen när någon annan (läs maken) tar tag i sagoläsning, vällingstund och nattning. Den dagen ser jag fram emot. Enormt. Inte för att jag inte gillar sagostunden på kvällen. Jag älskar sagostunden på kvällen. Men omväxling förnöjer. Som det så fint heter.
Ciao
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar