När väntan var över..

Vi hade ett datum, vi hade en tid. Ja vi visste nästan på minuten när vårt lilla barn skulle komma. Så den 31 augusti var vi på plats klockan 07.00. Jag kan inte påstå att varken jag eller maken sovit särskilt mycket natten till denna viktiga måndag.
I all hast hade jag såklart glömt alla mina papper hemma. Blodgrupp och allt vad de nu vill veta befann sig alltså hemma. Med en lätt suck gick barnmorskan och hämtade de "verktyg" hon behövde för att ta reda på min blodgrupp. Just den informationen var tydligen väldigt viktig. Jag, som är extremt nollställd vad det gäller ALLT som har med sådant där att göra, kunde bara be om ursäkt och låta mig stickas ännu en gång. Inga problem. Nu var det bara att vänta. Narkosläkare och gynekolog kom och pratade med oss. Narkosläkaren var urläcker, så det skulle nog gå bra det här.. Inte för att jag visade upp mitt snyggaste fejs riktigt..men vaddå..pigg och glad i alla fall ;)
10.30 hämtade barnmorskan oss. Jag fick dryck med obehaglig smak. Det kan med enkelhet beskrivas som det vidrigaste jag någonsin druckit, men det var bara att klunka i sig.
11.08 var vårt magiska under ute.. Familjen har berikats med en liten Mira. 3280g och 51cm.